Mullvadar och sorkar

Mullvad

Mullvaden är ca 14 cm lång med grå- eller svartskimrande, sammetsliknande päls. Den har utdragen spetsig nos och saknar ytteröron. Svansen är kort. Frambenen är breda och skovelliknande, och den har långa spetsiga hörntänder.
Man ser sällan levande mullvadar eftersom de lever hela sitt liv nere i jorden. Den lever av larver och daggmask och gräver gångar i sitt sökande efter mat. Flest högar lämnar den efter sig under hösten då den samlar daggmaskar i stora hålor inför vintern. En mullvad äter tre fjärdedelar av sin egen kroppsvikt varje dag och till 90 procent består deras födda av daggmaskar. Inför vintern skadar mullvaden daggmaskar så att de inte kan orientera sig, men trots allt håller sig levande och placerar födan i en underjordisk grop. Så har mullvaden levande föda under hela vintersäsongen.
Den är mycket revirbunden och man har oftast inte mer än en eller två på tomten. Det kan se ut som mycket mer, men en vuxen mullvad gör flera högar om dagen, och då hinner det bli många på en vinter. Mullvadar gör ingen skada på växtligheten.
Man ser tydligt på gångarna att det varit en mullvad, eftersom gångarna är liggande ovala med en grov lös yta och synliga rotrester. Gången kan ta flera dygn innan den läggs igen, och då endast på ena sidan.

Vattensork

Vattensorken har svart eller brun päls och lång utdragen svans. Kroppen är 12-20 cm lång. Ytteröronen är små och knappt synliga och den saknar hörntänder.
Vattensorken lever stora delar av sitt liv under jord, framförallt vintertid. Den föredrar gräsbevuxna ytor och kärr. Vattensorken gräver sina slingrande gångar 20 till 70 cm under jordytan. Den är växtätare och gnager på rötter av alla de slag, bl a rotfrukter och trädrötter.
Vattensorken producerar platta jordhögar. Man ser tydligt på gångarna att det varit en sork, eftersom gångarna är stående ovala utan spår av rotrester. Gången lägges vanligtvis snabbt igen inom några timmar.

Åkersork

Åkersorken är brungrå och endast 9-13 cm lång med en lång utdragen svans Ytteröronen syns mera än hos vattensorken.
Åkersorken lever i högt gräs ovan jord och ofta intill diken. Under vintern gör den gångar i gräset under snön. Den är växtätare och gnager gärna av barken på träden under snön. Är snötäcket högt kan den göra stor skada högt upp på trädstammarna. Åkersorken lämnar inga jordhögar efter sig.

 Mullvad Växtia

 

FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER

• Klipp gräsmattan och bearbeta jorden regelbundet.
• Skydda unga träd med stamskydd av hårdplast eller finmaskigt nät.
• Skräm bort djuren med olika typer av oljud. Det finns en hel del skrämmor i handeln.
• Du kan också göra egna ljudskrämmor genom att sätta ner stora plastflaskor i jorden med öppningen uppåt. När det blåser bildas ett "orgel-ljud" som kan skrämma iväg dem.
• Katter brukar fånga sorkar.
• Köp doftkulor.
• Använd fällor. De flesta placeras nere i de underjordiska gångarna. Här kan du läsa om våra fällor, som är mycket effektiva.
• Vattensorkar fångar du i råttfällor som betats med morot.
• Stoppa ruttnande strömming i sorkarnas hål. De står inte ut med stanken.
• Plantera lök (allium). Sorken avskyr doften!
• Kapa bitar av armeringsjärn, ca en halv meter långa och slå ner dem stadigt i marken. Häng en tom flaska av glas på järnet, det skapar vibrationer i marken som sorken inte gillar.